Utflykt-Cu Chi
Hej kära läsare😄
Vi kom precis tillbaks till hostlet nu efter en dag i Cu Chi och deras tunnlar. Bussresan dit tog närmre tre timmar och hade ett litet mellanstopp efter halva tiden. Där fick vi chans till att gå på toaletten samt kolla in en verkstad där vietnameser tillverkade olika föremål som skålar, handmålade tavlor, smyckesskrin, vaser, kammar. Lite allt möjligt med andra ord. De hade jättefina fat som vi även sett säljs på marknaden vi varit på. Om vi inte hade varit på en backpackerresa och tvingats transportera oss med ryggsäck hade jag lätt köpt ett. Det är lite tråkigt, man ser väldigt mycket fint här men man kan inte köpa något direkt då våra väskor redan väger ton och det är svårt att ha det i en ryggsäck😒menmen! Vi köpte oss varsin banan och sedan rörde vi oss vidare till Cu Chi. Vi fick titta på en film om hur vietnameserna skyddade sig för amerikanerna genom att gömma bomber, tillverka dödliga fällor och hur de kröp runt i tunnlarna.
Det finns tre olika djupa tunnlar. Fyra, sju och tio meter djupa är dem. Det kommer 500-1000 människor och besöker tunnlarna dagligen och de har öppet från måndag till lördag varje vecka.
Tunneln är 70 km lång och där levde 16.000 vietnameser under kriget, varav det bara var 6000 som klarade sig. Totalt dog 1 miljon thailändare, kineser och amerikaner där, varav 58.000 bestod av amerikaner.
I tunnlarna hade de kök, sjukvård, marknad, militärverkstad osv. De höll till i tunnlarna under dagtid och på natten var de ute och krigade.
På plats fick vi testa krypa ner i ett litet hål som var en av öppningarna till tunneln. Över hålet hade de tillverkat en träplatta där massa löv täckte ingången. Det var väldigt smalt och litet där.
Vietnameserna var väldigt duktiga på att tillverka olika typer av fällor som dödade många människor. Här ser ni en av dem. Om man hade gått på den hade man varit död.
Marken ger nämligen vika när du ställer dig där...
Och du faller i och blir spetsad! De hade runt 200 stycken sådana fällor runt om i området.
Dessa stora spetsiga "bollar" som på bilden fäste dem i träden och när fienderna gick under föll dem ner och dödade dem.
Här är prototyp på hur kvinnorna som föddes i tunnlarna såg ut. Såhär gick de klädda, med egentillverkade kläder och sandaler.
Såhär såg männen ut i krig
Detta kan man tro är en vanlig sten. Men det är det inte...
Denna sten är bara täckmantel. Det lilla hålet i stenen ger frisk luft ner i tunnlarna. Där nere var det så varmt så dessa hjälpte till. Ingen människa någonsin upptäckte att det var något skumt med dem, förutom hundarna som kunde lukta sig till det.
Det var många amerikanska stridsvagnar som höll till där. Att de kunde köra omkring där så lätt var på grund av att det inte fanns någon skog där. Alla bomber förstörde all natur, därför skogen som växt upp där nu bara är 30 år gammal.
Vi fick testa på att krypa i en tunnel som var 100 meter lång och 1 meter hög. De hade lyst upp tunneln lite varstans så helt kolsvart var det inte hela tiden. Vi hade inte riktigt tid till att fotografera där nere då vi gick flera stycken på rad, och Sofie blev lite stressad ett tag då de framför henne typ försvann så hon ville bara ut😋hehe! Jag hann inte riktigt känna efter hur det hade varit om man krupit omkring där för jag fokuserade mest på att få till någon bra bild med kameran medan jag kröp omkring. Fick typ bara till en riktigt bra bild och det var på Sofies fina ruuuuumpa😜
Efter tunnelbesöket fick vi smaka på något sorts träd😐skalade man bort en del av kvisten smakade det ungefär som kokt potatis som man fick doppa i en skål med malda jordnötter. Det var "lunchen" vi blev bjudna på😉Efter det var turen slut och vi satte oss på bussen tillbaks till Saigon. Det var en helt okej utflykt, roligt att se. Dock hade jag gärna haft en guide som kunnat mer engelska så att man kunnat fråga saker och fått mer grepp om hela historien osv. Denna man var inte jättegrym på det. Men annars så var det såklart skoj😄
Eftersom det inte bjöds på någon lunch där ska vi nog strax bege oss ut och äta något. Vi måste kolla upp om vi kan hitta en större väska som vi kan köpa som handbagage. Vi känner att våra resväskor ligger på övervikt så vi måste utnyttja handbagagevikten. Vi hörs mer sen😊❤️
Vi kom precis tillbaks till hostlet nu efter en dag i Cu Chi och deras tunnlar. Bussresan dit tog närmre tre timmar och hade ett litet mellanstopp efter halva tiden. Där fick vi chans till att gå på toaletten samt kolla in en verkstad där vietnameser tillverkade olika föremål som skålar, handmålade tavlor, smyckesskrin, vaser, kammar. Lite allt möjligt med andra ord. De hade jättefina fat som vi även sett säljs på marknaden vi varit på. Om vi inte hade varit på en backpackerresa och tvingats transportera oss med ryggsäck hade jag lätt köpt ett. Det är lite tråkigt, man ser väldigt mycket fint här men man kan inte köpa något direkt då våra väskor redan väger ton och det är svårt att ha det i en ryggsäck😒menmen! Vi köpte oss varsin banan och sedan rörde vi oss vidare till Cu Chi. Vi fick titta på en film om hur vietnameserna skyddade sig för amerikanerna genom att gömma bomber, tillverka dödliga fällor och hur de kröp runt i tunnlarna.
Det finns tre olika djupa tunnlar. Fyra, sju och tio meter djupa är dem. Det kommer 500-1000 människor och besöker tunnlarna dagligen och de har öppet från måndag till lördag varje vecka.
Tunneln är 70 km lång och där levde 16.000 vietnameser under kriget, varav det bara var 6000 som klarade sig. Totalt dog 1 miljon thailändare, kineser och amerikaner där, varav 58.000 bestod av amerikaner.
I tunnlarna hade de kök, sjukvård, marknad, militärverkstad osv. De höll till i tunnlarna under dagtid och på natten var de ute och krigade.
På plats fick vi testa krypa ner i ett litet hål som var en av öppningarna till tunneln. Över hålet hade de tillverkat en träplatta där massa löv täckte ingången. Det var väldigt smalt och litet där.
Vietnameserna var väldigt duktiga på att tillverka olika typer av fällor som dödade många människor. Här ser ni en av dem. Om man hade gått på den hade man varit död.
Marken ger nämligen vika när du ställer dig där...
Och du faller i och blir spetsad! De hade runt 200 stycken sådana fällor runt om i området.
Dessa stora spetsiga "bollar" som på bilden fäste dem i träden och när fienderna gick under föll dem ner och dödade dem.
Här är prototyp på hur kvinnorna som föddes i tunnlarna såg ut. Såhär gick de klädda, med egentillverkade kläder och sandaler.
Såhär såg männen ut i krig
Detta kan man tro är en vanlig sten. Men det är det inte...
Denna sten är bara täckmantel. Det lilla hålet i stenen ger frisk luft ner i tunnlarna. Där nere var det så varmt så dessa hjälpte till. Ingen människa någonsin upptäckte att det var något skumt med dem, förutom hundarna som kunde lukta sig till det.
Det var många amerikanska stridsvagnar som höll till där. Att de kunde köra omkring där så lätt var på grund av att det inte fanns någon skog där. Alla bomber förstörde all natur, därför skogen som växt upp där nu bara är 30 år gammal.
Vi fick testa på att krypa i en tunnel som var 100 meter lång och 1 meter hög. De hade lyst upp tunneln lite varstans så helt kolsvart var det inte hela tiden. Vi hade inte riktigt tid till att fotografera där nere då vi gick flera stycken på rad, och Sofie blev lite stressad ett tag då de framför henne typ försvann så hon ville bara ut😋hehe! Jag hann inte riktigt känna efter hur det hade varit om man krupit omkring där för jag fokuserade mest på att få till någon bra bild med kameran medan jag kröp omkring. Fick typ bara till en riktigt bra bild och det var på Sofies fina ruuuuumpa😜
Efter tunnelbesöket fick vi smaka på något sorts träd😐skalade man bort en del av kvisten smakade det ungefär som kokt potatis som man fick doppa i en skål med malda jordnötter. Det var "lunchen" vi blev bjudna på😉Efter det var turen slut och vi satte oss på bussen tillbaks till Saigon. Det var en helt okej utflykt, roligt att se. Dock hade jag gärna haft en guide som kunnat mer engelska så att man kunnat fråga saker och fått mer grepp om hela historien osv. Denna man var inte jättegrym på det. Men annars så var det såklart skoj😄
Eftersom det inte bjöds på någon lunch där ska vi nog strax bege oss ut och äta något. Vi måste kolla upp om vi kan hitta en större väska som vi kan köpa som handbagage. Vi känner att våra resväskor ligger på övervikt så vi måste utnyttja handbagagevikten. Vi hörs mer sen😊❤️
