twinsinaussie.blogg.se

Efter frukosten imorse gick vi ut och väntade på bussen som skulle ta oss till Mission Beach och the skydive. Där träffade vi på två tjejer, tvillingar från Tyskland som också skulle med oss. Väldigt trevliga😊Väl på bussen stöter vi på en tjej som kommer från Stockholm som reser runt själv här i Australien, tillsammans försökte vi lugna våra nerver inför det som skulle komma till att bli det galnaste man någonsin gjort hittils😋

Två timmar senare var vi på plats och fick sätta oss framför en tv där en video visade instruktioner på hur vi skulle agera i luften för att det skulle bli en så säker flygning som möjligt. Fjärilarna i magen började slå till och vi var väldigt spända, skräckblandade känslor i hela kroppen samtidigt som vi var taggade på att få det gjort. 

Hela gruppen delades in i smågrupper och sedan var det bara att vänta på att få sitt namn uppropat så man kunde göra sig redo för avfärd. Vädret och vinden är väldigt viktig. Det måste blåsa på rätt håll för att man ska kunna landa en säker landning på stranden och inte i ett hav fullt av hajar. När de två första grupperna kört sina skydive började det blåsa på ett annat håll vilket resulterade att den nästa gruppen var tvungen att vänta tills vinden vänt igen. Det tog tid....vi var på plats kl tio imorse men fick inte göra oss redo förrän klockan var halv ett. En seg väntan med andra ord som innefattade en powernap och sjuk rastlöshet, dock blev vi serverade en god lunch under tiden som gjorde väntan lite lättare😊

Sedan var det dags!! Vi gick ner till samlingsplatsen och fick träffa våra instruktörer som skulle komma att ha vårt liv i sina händer den kommande timmen. Min instruktör var runt 45årsåldern, stor och lång och väldigt trevlig så jag kände mig trygg från första stund.( Att han jobbat med det i 26 år gjorde inte saken sämre heller). Han hjälpte mig på med selen och sedan gick vi igenom hur man skulle böja kroppen i starten och igenom hela flygningen= Böj dig som en banan och du har fått in tekniken😅

Sedan var det dags för alla att hoppa in i minibussen och åka mot flygfältet och det lilla planet. Efter 20 minuters körning var vi framme. I det lilla planet fanns två smala långa bänkar, där skulle vi sitta med vår instruktör tätt bakom oss sammankopplade. Sedan åkte vi iväg. Baklänges satt vi och såg på hur vi steg högre och högre upp i himlen. Utsikten var fantastiskt, man kunde se barriärrevet och alla fina öar och berg som fanns runt omkring. 

När planet kommit upp i 14.000 meters höjd var selen inspänd till max och man satt så nära instruktören man kan komma, kunde känna hans hjärtslag i min rygg😋konstigt nog var jag inte alls nervös. Jag som i flera dagar gått runt och tänkt på den där jäkla skydiven och varit så rädd var helt coollugn. Sjuk känsla. Dörren till planet öppnades och sedan var det full fart. En efter en trycktes vi fram vid den öppna dörren. Sofie och hennes instruktör gjorde sig redo och sedan var de borta-borta med vinden...jag stod på tur efter. Fick ut mina fötter och hängde i princip i luften, tryckte kroppen bak som en banan och huvudet baktryckt upp mot himlen. Och sedan var vi också iväg. Man åker framåt och faller nedåt i kullerbyttor hit och dit i en JÄKLA fart. Jag minns att jag inte kunde förstå att det verkligen hände. Jag flög där i himlen och skrek som en idiot😅det var sååå galet. Efter ett tag kom fallskärmen upp och vi rättades upp, instruktören lossade lite på repen och jag kunde börja njuta av utsikten. Det var så fint och så högt. Jag kunde även se Sofie flyga långt nedanför mig. Ju lägre vi sjönk desto ondare i öronen fick man. Till slut kändes det som trumhinnorna skulle sprängas. När det började bli tid för landning repeterade vi min landningsställning och sedan var det bara att sikta in oss på stranden nedanför oss. Så fort vi landat och jag fick se Sofie framför mig var upplevelsen man precis varit med om så himla overklig. Det kändes bara så ofattbart att man bara för ett litet tag sedan befunnit sig 14.000 meter uppe i luften☺️

Sofie och jag gick tillbaks in med sjukt tryck för öronen och illamående för Sofie😔Någon timme senare och varsin dvd från vårat hopp begav vi oss till vårt hostel som vi befinner oss på nu. Jackaro Hostel som ligger lite utanför Mission Beach ute på landet, djungeln. Jättemysigt! En jättestor träbyggnad, som en jättebungalow med pool och ett stort sällskapsrum med soffor och långbord. 

Vi har varit iväg på en supermarket och handlat mat som vi ätit ikväll. Yoghurt och knäckemackor med vitlökmjukost och mango. Nu ligger vi här och tittar på avatar på storbildsskärm i det stora rummet😊ska alldeles strax gå och lägga oss efter en lång dag. Vi ska upp tidigt imorgon för att bege oss till Magnetic Island. Mer om det imorgon. Innan jag avslutar så måste jag bara säga att världen är ju så sjukt liten ibland. Idag på skydiven hörde vi två svenska tjejer prata med varandra, skåningar😋så vi började prata med dem. Det visade sig att den ena tjejen kom från Malmö och den andra från Lund. Tjejen från Lund har kusiner som bor i Sjöbo och som vi vet vem de är då de tränar på samma gym som oss. Sjukt va?😋nä, nu ska jag och Sofie gå och lägga oss. Ha en fortsatt fin tisdag på er alla!❤️